live love laugh

jag har älskat dig isabell, sen dag ett, sen vi satt i din säng och skrattade och grät om vartannat, sen vi va ute och gick i vallhov sent på kvällarna och satt ute och pratade och tyckte vi va så häftiga med rastabyxor och scarfen uppdragen över näsan. jag har delat nästan allt med dig i två års tid, men alla förändras, jag bad inte om dethär, jag bad inte om dina hårda ord när jag redan sjunkit till botten, jag behövde verkligen inte det.
du va den vännen jag önskade kunde bara finnas där och säga ''felicia vafan, det här va dumt gjort, men nu tar vi tag i dethär tillsammans och gör det bästa av saken'' men istället slängde du ur dig saker som du visste att jag ångrade, saker du vet att jag mår dåligt av att höra, och det gör så inåthelvete ont, jag hoppas du förstår det.
för du har alltid varit som en syster för mig, och sånna nära vänner ska förstå varandra, jag erkännde att jag ångrade allt jag erkännde att jag bettet mig som en idiot, men du slutade inte, och det sårade mig så åthelvete mycket ska du veta, och jag vill att du tänker efter, för jag vill inte bli sårad en gång till, så om du menade allt du sa till mig, så kan jag klara dethär på egen hand.
för du är en underbar person och har alltid varit, men vi har haft svåra situationer, men när man sjunker lägre än till botten så stannar det kvar i hjärtat ett bra tag, jag blev glad över dethär smset isabell, men jag bad aldrig om det här från början.