his beauty got me in a trance.
ska jag va ärlig vet jag inte varför,
varför jag väljer att svara på din text nu
som du skrev för nån vecka sen.
just nu, varför när jag nästan har som minst tid
varför väljer jag då att svara dig nu för ?
är det för att vi kanske just då i sånna tillfällen ställde upp för varandra, det var då vi fanns för varandra oavsätt hur mycket/lite tid vi hade, vem/vilka vi umgicks med, vad vi än hade för oss hur mycket än klockan var, så ställde vi ändå upp för varandra oavsätt hur lite tid vi igentligen hade, hur mycket vi än skulle missa och glömma bort andra saker, så struntade vi sånna tillfällen för att kunna hjälpa varandra, du visste ju vem jag var på insidan, vi lär ha varit olika utan på men så lika inuti. som sagt vi växte ihop med tiden,vi gjorde allt tillsammans som du skrev vi fira jul,påsk osv. men efter en tid började vi växa ifrån varandra på samma sätt som vi växte ihop, jag vet ärligt talat inte varför när eller hur allt det här hände, hur vi blundade och hade händerna för ögon och lät våran vänskap rasa ner alldeles framför oss,jag vet inte vad som gjorde oss så fruktansvärt blinda, var det att vi tog förgivet att vi ALLTID skulle stå på samma plats för varandra ? jag vet inte.
men en sak ska du veta de är att oavsätt vad som än händer, har du mig här aldrig längre bort än ett telefon samtal, jag finns här för DIG.
