live love laugh

på just den här punkten skulle jag personligen kunna sitta och skriva hela natten...
men nu tar vi i det stora hela så blir det en aning kortare.

när inte ens var ett år, så gick jag åp förskolan takläggaren, som tvingades lägga ner. men där träffade jag en som heter oscar, som sedan skulle visas att bli en av mina bästavänner, när takläggaren la ner när vi bara var ett år så började både han och jag på brukets förskola, samtidigt som en flicka som heter ida, hon blev då min allra bästa vän och vi häll ihop i vårt och torrt, vi tre va oskiljbara har jag hört, och några år senare så började även andré på vårat dagis och vi blev fyra. men efter dagisperioden tog slut så splittrades det en aning efter ett par år, jag, oscar och andre började allihop på Sandvikens Montessoriskola medans ida började på Vallhovsskolan, men vi höll kontakten ett tag jag och ida, men det förändrades, vi pratade inte på några år, och saker förändrades, hon ''ersattes'' av en flicka som heter Linn som gick, eller ja, går i våran klass. jag Linn, André och Oscar umgicks väldigt mycket, tills även det förändrades när oscar bytte skola, det va rikigt jobbigt måste jag erkänna, för allt förändrades, jag och linn slutade umgås med andré och allt blev jätte konstigt, men jag och Linn har fortfarande bra kontakt, dock tyvärr inte fullt lika bra, men hon är en av dom jag kan prata om allt med, hon som jag vet alltid finns där.

men sommaren 2008 så hände något som förändrade mitt liv totalt, jag fick kontakt med ida igen och vi blev tightare än vad vi någonsin varit, vi gick igenom mycket den sommaren, och det är verkligen något som jag saknar...
hon är den som alltid varit där sen den dagen, den som jag ringde jämt, hon man tjafsade med tills vi nästan slog ihjäl varandra tills vi märkte att vi antingen kramade varrandra eller låg på golvet dubbelvikta av skratt för att vi tjafsat om något sjukt töntigt. hon kommer alltid att vara min allra bästa vän, den som känns rätt att ringa, den jag kan gå hem till om det är något trots att vi inte pratat på månader, den som jag känner, jag vet hur hon reagerar, jag känner när hon är ledsen,sur, irriterad eller bara inte på topp. vi är tvilllingsjälar och mitt liv är hennes, vi delade allt, men det var länge sen, alldeles för länge sen... jag kan inte längre säga säkert att hon ser mig som sin allra bästa vän, men jag kan säga att jag hoppas.
vi har gott olika spår, och här står vi idag, men jag säger som sagt att hon alltid kommer vara min allra bästa vän, från dag ett till graven som vi sa, och som jag står för. ida maria kristina högman, allt vi gott igenom, det kommer alltid att vara du och jag.

jag går vidare så dethär inte blir till och tar upp hela sidan... jag träffade fler under den sommaren, men jag tänker bara skriva om två, och det är isabell olsson och line hill andreassen, isabell och jag blev riktigt tighta under den sommaren, vi snackade om allt i flera timmar och satt vakna till tidigt på mornarna tills båda våra ögon föll ihop utan att vi ville det, pratade telefon i timmar och grät och skrattade om vart annat, det finns så mycket sånt jag vill ha tillbaka...
och line, henne fick jag väldigt bra kontakt med ungefär ett halvår senare, för ungefär ett år sedan så va hon och jag som tvillingar på rikigt, vi gjorde allt tillsammans, firade påsk och jul och pratade om absolutabsolut allt, det finns inte ens ord för den flickan, jag vet inte hur jag klarar mig...

jag orkar inte skriva mycket mer just nu... detta är några av dom som stått mig närmast i mitt liv, och jag hoppas att ni inte tar illa upp om ni inte står med, för dethär var ytterst få, det finns många andra tider och många andra dagar, men jag valde att skriva om några, så här har ni det, svart på vitt, tack för mig.



fick bli bild på oscar & andré